Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VII. Om Orms tjänst hos Almansur och hur han seglade med Sankt Jakobs klocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjänst med detta, och därom höllo de med honom. Han
stack handen i kopparskrinet, som stod på hans bord, och
tog därur guldmynt och gav åt envar av männen femton
mynt, och åt Orm det dubbla. De tackade honom, och
därpå fördes de av krigsöversten tillbaka till sina kvarter.
Toke sede:
— Nu ha vi sagt upp de gudar som voro våra egna,
och det kan vara rätt i ett främmande land, där andra
råda; men om jag når hem igen en gång, kommer jag att
bry mig mera om dem än om denne Allah. Men här tror
jag att han är den bäste, och vi ha redan fått guld för
hans skull, Och jag skall skatta honom än mera när han
också ger mig kvinnor.
Snart därefter påbjöd Almansur krigståg mot de kristna
och drog norrut med sin livvakt och en stor här och
plundrade i tre månader i Navarra och de aragoniska
grevskapen; Orm och hans män vunno där både byte och
kvinnor och funno sig väl tillfreds med sin tjänst.
Framdeles hade de det så, att de voro i fält med Almansur vår
och höst, men lågo i Cordova under den värsta
sommarhettan och under den årstid som sydlänningarna kallade
vinter. De försökte vänja sig vid landets bruk och funno
föga att klaga på hos Almansur; ty han gav dem ofta rika
skänker, för att hålla deras tillgivenhet vid makt, och det
de vunno vid stormningar och andra plundringar fingo de
behålla för sig själva, sedan en femtedel räknats av åt
honom,
Men att tjäna Allah och vara Profeten till lags tedde sig
stundom besvärligt för dem. När de under krigstågen
funno vin och fläsk hos de kristna, var det dem förbjudet
att njuta av dessa ting, ehuru deras längtan var stark efter
bådadera; och detta förbud, som syntes dem enfaldigare än
något de hört talas om, vågade de sällan trotsa, ty Almansurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
