Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VII. Om Orms tjänst hos Almansur och hur han seglade med Sankt Jakobs klocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stränghet var stor i dessa ting. Böner till Allah och
bugningar för Profeten syntes dem komma alltför ofta på;
ty morgon och afton, när Almansur var i fält, föll hela
hans här på knä, med ansiktet åt det håll där Profetens stad
sades ligga, och envar måste flera gånger buga sig, med
pannan ända till marken. Detta syntes dem opassande för
män och endast värt att skratta åt, och de kunde aldrig
helt vänja sig därvid; men de voro överens om att finna
sig till rätta så gott de kunde och göra som alla andra.
De utmärkte sig som krigare och vunno stort anseende
bland alla i livvakten. Själva höllo de sig för att vara de
bästa männen där; och när byte skulle utskiftas, trädde
ingen deras rätt för nära. De voro åtta tillsammans: Orm
och Toke; Halle och Ögmund; Tume, som rott med Toke;
Gunne, som rott med Krok; Rapp, som var enögd; och
Ulf, som var den äldste och som en gång för länge sedan
vid ett julgille fått ena mungipan uppfläkt och därefter
kallades Grinulf, emedan hans mun satt snett och var
bredare än andras, Deras lycka var nu så god, att endast en
i deras flock miste livet under de fyra år de voro med Almansur.
De fingo färdas mycket omkring under denna tid; ty
när Almansurs skägg börjat gråna, blev han allt mera
rastlös mot de kristna och satt allt mindre hemma i frid i
Cordova. De voro med honom när han nådde längst åt
norr, till Pamplona i riket Navarra, och två gånger
förgäves stormade den staden och tredje gången tog den och
gav den till skövling; här blev Tume, som suttit med vid
Tokes åra, dödad av en sten från en kastmaskin. De
seglade med på Almansurs eget skepp till Majorka, när
ståthållaren på öarna blivit uppstudsig, och stodo som vakt
när han lät slå av huvudena på denne och trettio av hans
släkt. De stredo i damm och svår hetta i en stor drabbning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
