Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VII. Om Orms tjänst hos Almansur och hur han seglade med Sankt Jakobs klocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det strid, ty de kristna trodde att deras apostel skulle
hjälpa dem och stredo så länge de kunde; men slutligen
övermannades de av Almansur, och staden blev stormad
och bränd.
Hit hade stora skatter samlats av de kristna i hela
landet, ty denna stad hade aldrig hotats av någon fiende; och
stort byte togs och många fångar. Vad Almansur helst av
allt ville ha förstört var den stora kyrkan över apostelns
grav; men den var av sten och kunde inte brännas. Han
satte därför fångar och män av sitt eget manskap till att
bryta ned den. I dess torn hängde tolv stora klockor som
hade namn efter apostlarna; de hade skön klang och
skattades som underbara ting av de kristna, och allra mest den
största av dem alla, som hette Jakob.
Almansur befallde att dessa klockor skulle bäras hem
till Cordova av de kristna fångarna, för att där ställas i
den stora moskén med munnarna uppåt och fyllas med
välluktande olja och brinna som stora lampor till Allahs
och Profetens ära. De voro tunga att bära, och stora bårar
tillverkades åt dem; sextio fångar skulle bytas till att bära
var klocka. Men Jakobs klocka var alltför tung, så att
ingen bår kunde göras åt den; inte heller kunde den forslas
på oxvagn över bergsstigarna. Likväl ville Almansur för
ingen del lämna kvar denna klocka, som han räknade som
sitt skönaste byte.
Han lät göra en plattform som klockan skulle ställas
på; den skulle sedan dragas på rullar ned till en flod i
närheten för att föras på skepp till Cordova. När plattformen
var färdig med rullar under, stuckos stänger genom
klockbygeln, och många försökte lyfta upp klockan på
plattformen; men sydlänningarna hade inte längd och krafter
nog, och när de togo längre stänger, så att flera skulle
kunna lyfta, brusto stängerna, och klockan blev stående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
