- Project Runeberg -  Röde Orm / 1. Sjöfarare i västerled /
103

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VII. Om Orms tjänst hos Almansur och hur han seglade med Sankt Jakobs klocka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sina böner och binda upp sina skägg, innan deras huvuden
höggos av.

Åt Halle och Rapp gav han var sin näve guld; och därpå,
medan härens alla hövitsmän ännu stodo kvar, lät han
Orm träda fram. Han såg på honom och sade:

— Du har burit hand på din herre, rödskägg, och det
får ingen krigare göra. Och du har skadat min ära
genom att fälla mig till marken. Vad har du att säga till
detta?

— Många spjut voro i luften, svarade Orm, och
ingenting annat fanns att göra. Och det är min tro, herre, att
din ära är sådan, att den inte kan taga skada av denna
sak. Dessutom föll du framåt mot fienden, så att ingen
kan säga att du vek.

Almansur satt tyst och fingrade sitt skägg; därpå
nickade han och sade:

— Det är min tanke att ditt försvar är gott. Och mitt
liv har du räddat, och det kan ännu vara värt något.

Han lät nu ur sin skattkista hämta en tung halskedja
av guld och sade:

— Jag ser att du fick ett spjut i axeln, och det lär väl
kännas. Men här är läkedom för svedan.

Han hängde kedjan kring Orms hals, och det var en
sällsynt ära; därefter stodo Orm och hans män ännu högre
i Almansurs gunst än förr. Toke synade kedjan och var
glad åt att Orm vunnit en sådan dyrbarhet.

— Och det är säkert, sade han, att Almansur är den
ypperste bland furstar att tjäna. Men likväl håller jag det
för en stor lycka både för dig, Orm, och för oss andra,
att du inte välte honom på rygg.

Nu drog hären vidare; och till sist kommo de fram till
de kristnas heliga stad, där aposteln Jakob låg begraven
och där en stor helgedom byggts över hans grav. Där blev

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:22 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/1/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free