Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VII. Om Orms tjänst hos Almansur och hur han seglade med Sankt Jakobs klocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty när vi själva sutto på roddarbänken, skulle vi knappt
kunnat tro oss om att prisa en slavpiskas nytta.
— Egen rygg ömmar mest, det är sant, sade Gunne;
men dessa mäns ryggar måste ömma mera än nu, om vi
skola komma undan.
Toke höll med om detta, och de gingo åter runt och
snärtade roddarna så gott de kunde för att få bättre fart
på skeppet. Men rodden gick ändå dåligt, ty roddarna
kunde inte hålla takt i årtagen. Orm såg detta och sade:
— Bara med snärtande lära vi dem inte att ro, när de
inte ha vana; men kanske klockan kan bli till hjälp med
detta.
Han tog en yxa och ställde sig vid klockan och slog
på den med yxhammaren i roddartakt; ur klockan kom
då en stark klang, och roddarna lystrade, så att det
började gå bättre med årtagen. Orm lät sina män bytas till
att slå takten; de funno att om de slogo med en träklubba,
virad med läder, fingo de den bästa klangen ur klockan,
och de hade mycket nöje av detta.
Men snart fingo de vind igen, och rodd behövdes inte
längre; vinden tog i mer och mer och blev till storm, så
att det började se farligt ut. Grinulf sade då att detta var
vad man kunnat vänta, då de börjat resan utan att offra
till havsfolket. Men några sade emot honom och pårhinde
om det offer de en gång gjort, när Almansurs skepp bragt
dem olycka strax efteråt. Gunne ansåg att det kunde
vara säkrast att offra till Allah, och ett par höllo med
honom; men Toke sade sig inte tro att Allah hade mycket
att säga på haven. Orm sade då:
— Min tro är, att ingen så noga kan veta hur mäktig
varje gud är och vad nytta han kan göra oss; och det är
kanske bäst att inte försumma den ene för den andre.
Och så mycket är säkert, att en finns som vi redan haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
