Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VII. Om Orms tjänst hos Almansur och hur han seglade med Sankt Jakobs klocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl också, så eländiga som de äro. Och mycken rättning
att ro efter ha vi inte heller, så länge varken sol eller
stjärnor synas.
— Det synes mig bäst att vi låta dem ro, sade Rapp;
därav få de värme. Och låt oss styra så som dyningen går,
ty vi hade stormen från söder; annat ha vi inte att rätta
oss efter så länge dimman varar.
Rapps råd befanns gott; och slavarna fingo taga till
årorna, fast de klagade mycket och hade föga krafter.
Männen byttes åter till med att slå takten på klockan, och
det tycktes dem att hon nu klingade ännu skönare än
förr, med en lång ton efter varje slag, så att hon var dem
ett gott sällskap i dimman. Ibland läto de slavarna vila
sig en stund och sova, men rodde eljest hela natten och
styrde efter dyningen; och alltjämt låg dimman lika tät.
På morgonen stod Ögmund vid styråran, och Rapp slog
på klockan; de övriga männen sovo. Plötsligt lyssnade
de båda och sågo på varandra och hörde därpå efter på
nytt: en svag klang kom långt ur fjärran. De blevo häpna
och väckte de andra, och alla lyssnade, Klangen hördes
alltjämt, och den tycktes komma framifrån.
— Det hörs som om flera än vi rodde med klocka,
sade Toke.
— Vi få fara varligt nu, sade Grinulf, ty detta kan vara
Ran och hennes döttrar, som locka sjöfarare med sång och
spel.
— För mig låter det mera som om dvärgar smidde, sade
Halle, och sådant kan också vara farligt att komma för
nära. Kanske vi äro vid något skär där troll hålla till.
Den svaga klangen ur fjärran fortsatte, och de kände
sig nu alla ängsliga och väntade på vad Orm skulle säga.
Även slavarna lyssnade och började ivrigt snattra; men
deras språk var okänt för Orm och hans män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
