- Project Runeberg -  Röde Orm / 1. Sjöfarare i västerled /
115

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VII. Om Orms tjänst hos Almansur och hur han seglade med Sankt Jakobs klocka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rädsla; ty ni se ut att vara goda män, och vi äro inga
våldsmän mot dem som inte stå oss emot. Några av edra
getter gå väl åt, men det blir det värsta ni få utstå av
oss; vi tänka inte stanna länge.

När de gamla förstått allt detta, nickade de och
smålogo vänligt; och deras talman sade att de ej sällan hyst
sjöfarare på sin ö och att ingen brukade göra dem något
ont.

— Ty själva göra vi inte orätt mot någon, sade han,
och vi ha inga andra ägodelar än getterna och vår
rovåker och våra hyddor; dessutom är hela ön Sankt Finnians
ö, och han är mäktig hos Gud och håller sin hand över
oss, Och våra getter har han välsignat rikt i år, så att
föda skall inte fattas. Varen därför välkomna till det lilla
vi kunna ge er; och för oss gamla, som mest sitta ensamma
här, är det en glädje att få lyssna till vittfarna män.

Slavarna togos nu i land, och skeppet drogs upp; och
Orm och hans män rastade nu på Sankt Finnians ö och
kommo väl överens med munkarna. De fiskade samman
med dem och fingo god fångst och matade slavarna tills
dessa sågo mindre eländiga ut; och Orm och de andra
fingo berätta mycket av sina äventyr för munkarna, ty
fast det var besvär med översättandet, voro de gamla
vetgiriga rörande nyheter från fjärran länder. Men mest av
allt beundrade de klockan, som var större än någon de
hört talas om på Irland. De sade att det var ett mäktigt
underverk att Sankt Jakob och Sankt Finnian ropat till
varandra med sina klockor ur fjärran; och ibland vid sina
gudstjänster slogo de på klockan Jakob, i stället för sin
egen, och gladdes när dess stora klang gick ut över havet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:22 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/1/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free