Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VIII. Om Orms vistelse hos Sankt Finnians munkar och hur ett under skedde i Jellinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trötta dem, så att deras förstånd mörknar och de inte
längre veta vad de göra. Och eftersom de äro kungar, göra
de likväl som de själva vilja, även sedan vettet farit ifrån
dem; och det må vara på så sätt som kung Harald snärjts
i de kristnas lära.
Männen nickade och började berätta historier om
gammalt folk hemma i bygden, som på sin ålders dagar blivit
konstiga och varit sin släkt till besvär med krokiga
påhitt; och de tyckte alla att det inte var stor fördel att
leva kvar tills tänderna föllo ut och förståndet började
tvina. Munken sade då att för dem komme värre ting att
hända, ty vid domedagen om elva år skulle de hastigt
tagas bort från jorden. Men männen svarade att detta
kunde vara passande tid för deras del och att de inte brydde
sig om att gå över till Kristus för den sakens skull.
Orm hade nu mycket att tänka på; ty det måste
bestämmas hur de nu skulle göra, när de inte vågade sig in
till marknaden på Irland. Till sist sade han till sina män:
— Det är gott att vara hövding när byte skiftas och
när öl bjudes kring, men värre när planer skola läggas;
och vad jag nu kan tänka ut är inte mycket. Men vi
måste segla nu; ty slavarna äro nu så bra de här kunna
bli av maten och vilan, och ju längre vi dröja desto
svårare blir vår resa. Det bästa synes mig vara att vi segla
till kung Harald; hos honom finns det rika stormän, som
kanske ge gott pris för slavarna; och om han nu själv
blivit kristen, synes det mig att vi ha en god skänk åt
honom, så att vi genast kunna komma i hans ynnest. Jag
skulle nu vilja bli hans man, hellre än att sitta som den
yngste hemma på min faders gård, ifall den gamle ännu
lever och Odd, min broder; och för er andra, om ni ha
ärende hem, blir det lätt att komma till Blekinge, sedan
vi gjort vår handel och delat vår vinst. Men värst för oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
