Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VIII. Om Orms vistelse hos Sankt Finnians munkar och hur ett under skedde i Jellinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir att bevara slavarna, så att de inte dö för oss när vi
komma upp i kylan,
Därpå sade han till munkarna att han nu ville göra en
handel med dem. De skulle lämna honom alla getskinn
de hade och vad kläder de kunde undvara; och för detta
ville han ge dem de två skröpligaste slavarna, emedan
dessa eljest skulle dö på resan men kunde vara munkarna
till nytta om de tillfrisknade, och därtill också några
andalusiska silvermynt. Munkarna smålogo och sade att detta
var bättre handel än vad irer vanligen haft med
Lochlannach, men att de helst skulle vilja ha klockan Jakob. Orm
svarade att klockan kunde han inte undvara; och med
handeln blev det som han sagt, så att slavarna blevo
någorlunda vinterklädda.
De rökte nu fisk och getkött till färdkost och fingo
med sig av munkarnas rovor. Munkarna hjälpte dem med
allt och voro ständigt vänliga och klagade inte över att
deras getflock blivit liten under besöket; deras enda sorg
var att den heliga klockan skulle förbliva i hedningars
hand och att Orm och hans män inte ville förstå sitt eget
bästa och bli kristna. Vid avskedet talade de ännu en
sista gång om Kristus och Sankt Finnian och domens dag,
och om allt som skulle hända de bortfarande om de
försummade att gå över till den sanna läran. Orm svarade
dem att han nu hade föga tid att lyssna till sådana ting;
men därpå tillade han att han skulle vara en dålig
hövding om han vid bortfärden visade sig snål mot sådana
värdar som de varit för honom och hans män. Därmed
stack han handen i sitt bälte och tog fram tre guldmynt
och gav dem.
När Toke såg detta, skrattade han åt sådant överdåd,
men sade därpå att han själv hade lika god råd som Orm;
ty när tid bleve, tänkte han gifta sig till någon av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
