Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VIII. Om Orms vistelse hos Sankt Finnians munkar och hur ett under skedde i Jellinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu. Ty visserligen ha redan trenne biskopar och många
vanliga predikanter slagits ihjäl av folket här, och några
av dessa martyrers lik ha räddats och fått kristen
begravning, så att vi veta var de finnas; men den Heliga Kyrkan
har förordnat att inga ben av biskopar och martyrer få
grävas upp för att användas till läkedom förrän trettiosex
år efter deras död; och till dess är det illa ställt för oss
läkare här.
Han skakade på huvudet och mumlade sorgset för sig
själv; men därpå sken han åter upp:
— Men sedan Gud nu låtit detta stora under ske, blir
det bättre för broder Willibald och mig. Det är sant att
jag aldrig i de lärdas skrifter sett Sankt Jakob särskilt
nämnas för makt mot tandvärk; men i hans egen klocka,
ny från hans heliga grav, måste dock bo mycken styrka
mot allt ont, även mot onda tänder. Och därför är du,
hövding, förvisso ett Guds sändebud till broder Willibald
och mig och till all kristen gärning i detta land,
— Vise mästare, sade Orm, hur botar du tandvärk med
en klocka? Jag och mina män ha varit i fjärran länder och
sett många märkliga ting, men detta synes mig märkligast
av allt.
— Det finns två olika sätt som vi lärda känna till,
svarade broder Matthias, och de äro goda båda. Men min
tanke är — och broder Willibald kommer säkert att vara
ense med mig om detta — att den gamla föreskriften av
Sankt Gregorius är den bästa. Och den får du strax se.
De hade nu nått fram till vallen och pålverket, och den
stora ytterporten öppnades för dem av en gammal
portvakt, under det en annan blåste i lur till tecken att
främlingar anlände. Broder Matthias satte sig nu i spetsen för
tåget och uppstämde med stark röst en helig sång: Vexilla
regis prodeunt; efter honom gingo Orm och Toke, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
