Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VIII. Om Orms vistelse hos Sankt Finnians munkar och hur ett under skedde i Jellinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kungen såg ut att bli kuvad av denna sång, ty han lät
sig nu tåligt lyftas upp. Broder Willibald stack flinkt en
sked av blandningen i hans mun och började därpå själv
genast att sjunga samman med broder Matthias, under det
alla i kammaren sågo på med stor förväntan. Kungen
blånade i ansiktet av läkemedlets styrka, men höll dock
munnen stängd; och när tre verser sjungits, spottade han
lydigt ut det han fått in, varpå broder Willibald under
fortsatt sång hällde in en ny giva.
Alla som sågo på voro sedan överens om att det endast
var en kort stund efter det att kungen fått andra
skeden i munnen, innan ännu en hel vers hunnit sjungas
därefter, som han plötsligt blundade och styvnade till. Därpå
öppnade han åter ögonen och spottade ut det han hade i
munnen; han suckade djupt och ropade efter öl. Broder
Willibald avbröt sin sång och lutade sig ivrigt fram:
— Är det bättre, herre? Har värken släppt.
— Den har släppt, sade kungen och spottade på nytt;
din röra var sur, men den hjälpte.
Broder Willibald sträckte upp sina armar i lycka.
— Hosianna! ropade han. Det är fullbordat! Sankt
Jakob av Hispanien har stått oss bi! Prisa Gud, herre
konung, ty nu stunda ljusare tider. Tandvärken skall nu inte
längre förmörka din ande, inte heller vålla ängslan i dina
tjänares bröst.
Kung Harald nickade och strök sitt läppskägg åt sidan.
Han grep med båda händer en rymlig stäva, som en
hovsven burit fram, och lyfte den till munnen. Först syntes
han aktsam med klunkarna, i ängslan att värken kunde
börja på nytt, men därpå drack han med tillförsikt tills
stävan var tömd. Han lät genast åter fylla den och räckte
den till Orm.
— Var välkommen! sade han. Och tack för hjälpen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
