Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IX. Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gav honom hans styrka och hans framgång i alla vågsamheter.
Men det var också väl känt att något av den ättens
förbannelse och gamla olycksöde även kommit honom
till del; därför var han en landlös hövding; och därav kom
det sig också att en trötthet och ett stort svårmod
stundom föll över honom. Då brukade han stänga in sig ensam
och ligga dag efter dag i suckan och mörkt mummel, utan
att tåla någon människa i sin närhet, utom en kvinna som
kammade hans hår och en gammal harpspelare som skänkte
i öl åt honom och spelade sorgsna låtar. Men så snart
svårmodet vikit ifrån honom hade han alltid brått att
komma till sjöss och i härnad, och sina hårdaste män
kunde han då bringa till trötthet och ängslan med sin
oförvägenhet och sin dåliga väderlycka.
Därför stod kring honom en skräck som var större än
andra hövdingars, liksom om något av gudarnas egen makt
och farlighet bott i honom; och somliga trodde att han
nog någon gång i sin styrkas fullhet skulle fara till
Miklagård och göra sig till kejsare där och segla runt
jordkretsens rund med väldiga flottor.
Men andra sade sig kunna se på hans ögon att han skulle
dö ung och i olycka.
Nu var allt gjort färdigt till julfesten i kung Haralds
stora hall, och alla män bänkades där. Inga kvinnor sutto
med vid sådant stort dryckeslag; ty det var svårt nog,
tyckte kung Harald, att hålla frid mellan män som voro
för sig själva; och långt svårare skulle det varit, om de i
sitt rus haft kvinnor att visa sin karskhet för. När alla
fått sina platser, förkunnade kungens stallare högt att
Kristi och kung Haralds fred rådde i hallen och att intet
eggjärn finge brukas utom till att skära födan med:
huggsår och sticksår, och varje blödande sår som någon man
vållade en annan med ölstånka eller köttben, trätallrik, slev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
