Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IX. Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn innan de drucko. När skålen dracks för kung
Haralds lycka, fick kung Sven öl i vrångstrupen och hostade,
så att Styrbjörn frågade om den klunken var honom för
stark.
Nu bars julfläsket in; och härmän och hövdingar
tystnade när de sågo det komma och drogo andan djupt och
grinade av glädje; många lossade sina bälten för att vara
fullt redo från början. Ty ehuru det fanns folk som
påstod att man hos kung Harald, nu på hans ålders dagar,
stundom kunde märka en snålhet rörande silver och guld,
hade aldrig något sådant blivit sagt om honom på tal om
mat och dryck, och minst av dem som varit på julgille
hos honom.
Fyrtioåtta ollonsvin, väl gödda, var vad kung Harald
brukade låta slakta till jul; och han brukade säga, att om
detta också inte räckte till för hela julen, bleve det dock
alltid en god smakbit åt envar, och därefter finge man
nöjas med får och oxar. Köksfolket kom två och två, i en
lång rad, med stora rykande kittlar mellan sig; andra buro
tråg med blodkorv. Köksdrängar med långa gaffelspett
följde med; och sedan kittlarna ställts ned bredvid borden,
stucko de spetten i spadet och fiskade upp stora bitar, som
lades för gästerna i tur och ordning, så att ingen
mannamån kunde ske; och åt envar lades en god aln blodkorv,
eller mera om någon så ville. Brödkakor och stekta rovor
lågo i lerfat på borden; och vid bordsändarna stodo kar
med öl, så att horn och kannor alltid kunde hållas fyllda.
När fläsket kom till Orm och Toke, sutto de orörliga,
vända mot kitteln, och följde noga hur drängen fiskade
med spettet. De suckade av glädje när han fick upp fina
stycken bogfläsk åt dem; och de påminde varandra hur
länge det var sedan de sist suttit vid ett sådant mål, och
undrade över att de i så många år kunnat uthärda i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
