Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IX. Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fläsklöst land. Men när blodkorven kom, fingo de tårar
1 ögonen båda, och det tycktes dem att de aldrig fått ett
ordentligt mål mat alltsedan de seglat ut med Krok.
— Den lukten är bäst av allt, sade Orm stilla.
— Det är timjan i, sade Toke med bruten röst.
Han stack sin korv i munnen, så långt in den gick, och
bet av och tuggade; därpå vände han sig hastigt om på
nytt och nappade efter tjänaren, som ville gå vidare med
tråget, och fick honom i tröjan och sade:
— Låt mig genast få mera korv, om det inte är mot
kung Haralds bud; ty jag har länge farit illa i
andalusiernas land, där det inte finns föda för män, och det är nu
sju julars blodkorv jag längtat efter och aldrig fått smaka.
— Med mig är det likadant, sade Orm.
Tjänaren skrattade och sade att kung Harald hade korv
nog åt alla. Han lade till dem var sin längd av den
tjockaste sorten, och de kände sig nu lugna och började äta
med allvar.
Nu talades inte mycket på en god stund, varken vid
kungens bord eller de andra, utom när män sade till om
mera öl eller prisade kungens julmat mellan tuggorna.
Till höger om Orm satt en ung man som skar sin föda
med en kniv med sirat silverskaft; han var ljushylt och
hade långt och vackert hår, som var utkammat med
omsorg, Han hörde till Thorkel Höges följe, och det var
tydligt att han var av god ätt, eftersom han satt så högt vid
kungens bord fast han ännu var skägglös; detta syntes
också på hans fina kläder och hans svärdbälte av silver.
När det trägnaste ätandet var över, vände han sig till
Orm och sade:
— Vid gillen är det gott att sitta med vittfarna män;
och jag tyckte mig höra att du och din granne varit längre
åstad än de flesta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
