Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IX. Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kung Harald kom i vrede vid detta, så att det blev stor
oro i hallen, och sade att det var lätt att se att Sven ville
ha honom sittande vapenlös i landet.
— Men nu skall det bli som jag säger, skrek han och
var mycket röd i ansiktet; ty jag är danakonung och
ingen annan; och du, Sven, skall ge Styrbjörn skepp och
män.
Kung Sven satt tyst vid detta, ty han var rädd för sin
faders vrede; och det märktes att många av hans män
gärna ville följa med till Uppsala. Då sade Styrbjörn:
— Det ger mig glädje att se hur ivriga ni äro att skaffa
mig hjälp, båda två; och för mig blir det nu bäst att du,
Harald, bestämmer vad Sven skall sända, och att du, Sven,
säger vad din faders hjälp bör bli.
Vid detta brusto många i skratt, och sämjan blev åter
bättre; och till sist blev det bestämt att Harald och Sven
skulle hjälpa Styrbjörn med tolv skepp vardera, väl
bemannade, utom vad skepp och manskap han kunde få av
skåningarna; och för detta skulle Harald och Sven ha del
i kung Eriks skatter. Och därmed gick den kvällen till
ända.
Nästa dag var julfläsket slut; i stället kom kålsoppa
med fårkött på borden, och alla funno detta vara en god
omväxling. Den kvällen berättade en man från Halland
om ett stort bröllop som han varit med om i Finnveden
hos de vilda smålänningarna. Där hade det blivit osämja
om en hästhandel, och knivarna hade fort kommit fram;
och bruden och tärnorna hade skrattat och klappat i
händerna och uppmuntrat de tvistande. Men när bruden, som
var av en ansedd familj, såg sin farbroder få ena ögat
utklämt av en av brudgummens släktingar, hade hon ryckt
en fackla från väggen och slagit brudgummen över
huvudet med den, så att hans hår tagit eld; och en rådig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
