- Project Runeberg -  Röde Orm / 1. Sjöfarare i västerled /
156

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IX. Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Detta hälsades med högt jubel; och många sprungo upp
från bänkarna och drucko för Styrbjörns lycka. Styrbjörn
lät hämta en dyrbar dryckesbägare och gav den åt
skalden och sade:

— Detta är inte full skaldelön åt dig; det skall bli mera
när jag sitter i Uppsala. Där finns god lön åt envar i mitt
följe; ty min farbror Erik är en sparsam man och har lagt
undan mycket som kan bli till nytta. Till våren far jag
dit för att öppna hans kistor, och de som vilja vara med
äro välkomna.

Både bland kung Haralds och kung Svens män fanns
det många som kände sig eggade av detta och genast
ropade att de ville följa med; ty kung Eriks rikedomar voro
ryktbara, och Uppsala hade aldrig plundrats sedan Ivar
Vidfamnes tid. Jarl Sibbe av Småöarna var drucken och
hade svårt att hålla styrsel på sitt huvud och sin ölkanna;
men han ropade likväl med hög röst att han tänkte följa
Styrbjörn med fem skepp; ty han började nu känna sig
krasslig och trött, sade han, och det vore bättre att dö
bland härmän än som en ko på halmen. Kung Harald
sade att han för sin del vore för gammal för att ligga i
härnad; och sina egna män behövde han hemma för att
hålla oroligt folk i styr; men han hade ingenting att
invända, sade han, om Sven ville lämna män och skepp till
Styrbjörns hjälp.

Kung Sven spottade tankfullt och drack en klunk och
lekte med sitt skägg och sade att han hade svårt att vara
av med män och skepp, emedan han hade god användning
för allt sitt folk mot saxare och obotriter.

— Och det synes mig rimligare, sade han, att den
hjälpen gives av min fader; ty nu på hans ålders dagar ha
hans män föga att göra utom att passa på måltiderna och
lyssna till prästers snack.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:22 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/1/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free