Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IX. Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom ända upp till ögonen. Dyre, hans broder, var
yngre, och även han räknades till kung Svens bästa män. Orm
hade lagt märke till att Sigtrygg sedan en stund glodde
mörkt på honom och Toke, och ett par gånger hade det
sett ut som om han tänkt säga något; och när nu svärden
kommo till honom, synade han dem noga och nickade och
såg ut att ha svårt att lämna dem ifrån sig.
Kung Sven, som tyckte om att höra berättas om
fjärran länder, uppmanade nu Toke att fortsätta; och Toke,
som flitigt njutit öl under sin vilostund, sade sig vara
färdig att fortsätta så snart männen mitt emot gapat slut på
hans svärd och Orms. Sigtrygg och Dyre lämnade då ifrån
sig svärden, utan att säga något, och Toke tog åter vid.
Han berättade nu om Almansur och dennes makt och
rikedom, och hur de kommit i tjänst vid hans livvakt och
måst vara med om dyrkandet av hans Profet med
bugningar och försakelser, och om de fälttåg de varit med på
och det byte de vunnit. Han kom till deras tåg genom det
Tomma Landet, upp mot Sankt Jakobs grav, och
berättade om hur Orm frälsat Almansurs liv och fått den stora
guldkedjan till tack. Då sade kung Harald:
— Har du kvar den kedjan, Orm, vill jag gärna att du
visar den; ty om den är lika god bland dyrbarheter som
edra svärd bland vapen, då är den värd att se.
— Jag har den kvar, svarade Orm, och jag tänker ha
den kvar alltid; och det har ständigt synts mig klokast att
visa den så litet som möjligt; ty den är god nog att väcka
begärelse hos alla utom kungar och de yppersta stormän.
Men det vore illa om jag vägrade att visa den för dig,
herre konung, och för kung Sven och för kung Styrbjörn
och för jarlarna; men det vore väl om den inte skickades
omkring bland de andra.
Därmed löste Orm upp sin tröja och tog fram kedjan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
