Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IX. Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men kung Harald satt tankfull och strök sitt
skägg och såg tvehågsen ut. Till sist sade han:
— Detta är en svår sak att döma rätt; och det synes
mig ovisst om Sigtrygg rätteligen kan kräva vederlag av
Orm för den skada han lidit utan Orms vållande. Men det
är sant att ingen gärna mister en god träl och en svåger
utan att vilja ha bot för sådan skada. Och sedan nu
smädelser växlats, blir det dock alltid strid mellan dessa båda,
så snart de äro ur min åsyn; och en sådan kedja som den
Orm bär må ha vållat många dråp redan och kommer nog
att vålla flera. Därför kan det vara lika gott att de nu få
slåss i tvekamp här, till nöje för oss alla; och du,
Hallbjörn, må se till att få stridsplats stampad och ringad här
utanför, där marken är jämnast. Och sätt bloss och
facklor runtom, och säg till när allt är färdigt.
— Herre konung, sade Orm med bekymrad röst, jag
vill inte vara med om ett sådant envig.
Alla sågo på honom, och Sigtrygg och många av kung
Svens män skrattade. Kung Harald skakade på huvudet och sade:
— Är du rädd för att slåss, ser jag intet annat än att
du får lämna honom kedjan, till vad nytta det kan bli
för dig. Jag tyckte du lät karskare nyss.
— Det är inte enviget jag tänker på, sade Orm, utan
kylan. Jag har alltid varit ömtålig till hälsan, och köld är
vad jag tål minst; och intet är farligare för mig än att
från öl och värme gå ut i kvällsköld, särskilt nu när jag
varit länge i sydländerna och är ovan vid vinterköld. Och
det synes mig föga rimligt att jag för denne Sigtryggs
skull skall få dragas med hosta hela resten av vintern; ty
sådant brukar sitta i länge hos mig, och min moder sade
ofta att hosta och värk skulle bli min död, om jag inte
toge mig väl tillvara. Och om jag nu finge råda, herre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
