Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IX. Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förkunnade att alla skulle hålla sig stilla under striden, och
ingen finge ropa råd till de stridande eller kasta in
föremål på stridsplatsen. Båda voro nu färdiga och gingo in på
platsen och mot varandra; och när det sågs att Orm förde
svärdet med vänster hand blev det ivrigt mummel; ty
strid mellan en högerhänt och en vänsterhänt var svår för
båda, emedan huggen då kommo från avig sida så att
sköldarna täckte sämre.
Det syntes på dem båda att de voro kämpar som få
skulle velat möta godvilligt, och hos ingen av dem
märktes någon ängslan för utgången. Orm var ett halvt huvud
högre än Sigtrygg och hade längre armar; men Sigtrygg
var grövre i växten och såg ut att vara den starkare. De
höllo sköldarna väl fram över bröstet och högt nog för att
snabbt kunna täcka halsen, och hade ögonen på varandras
svärd för att vara redo mot varje hugg. Så snart de
kommo varandra nära, högg Orm mot Sigtryggs ben; men
denne hoppade snabbt undan och gav tillbaka ett hårt
hugg, som tog över hjälmen med en skräll. Därpå blevo
båda försiktiga och togo alla hugg på sköldarna; och kung
Harald förklarade för sina kvinnor att det var en god sak
med erfarna stridsmän som inte förivrade sig eller gåvo
sig blottor, ty på detta sätt räckte nöjet längre.
— Och det är svårt att säga, även för den som sett
mycket, vem som kommer att vinna här, sade han; men
den röde synes mig vara en av de säkraste män jag sett,
fast han är rädd för kyla; och det kan vara att Sven blir
en stambo fattigare på detta.
Kung Sven, som liksom de båda jarlarna satt sig på sin
bordskant för att sitta vänd mot striden, smålog
föraktfullt och sade att ingen som kände Sigtrygg behövde ha
bekymmer i den vägen.
— Och fast mina män inte äro rädda för tvekamp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
