Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IX. Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade han, är det inte ofta jag mister någon på så sätt,
utom när de slåss med varandra.
Toke kom nu tillbaka. Han haltade och hördes mumla
på en vers; och när han klev in över bänken till sin plats,
syntes det att han var blodig från ena låret och nedåt.
— Hur blev det med Dyre? frågade Sigurd Buesson.
— Det tog sin tid, sade Toke; men nu har han pissat
färdigt.
Alla hade nu endast ögon för striden, där Sigtrygg såg
ut att vilja nå ett raskt slut. Han anföll häftigt och
försökte komma åt Orms ben och ansikte och fingrarna på
hans svärdshand. Orm värjde sig gott mot huggen men
tycktes inte själv få mycket uträttat, och det märktes att
han hade besvär med Sigtryggs sköld. Den var större än
hans egen och av segt trä, med tjockt läder pånitat, och
endast bucklan i mitten var av järn; det var farligt om
svärdet fastnade i sköldranden, ty då kunde det bräckas
eller vridas ur handen. Orms sköld var helt av järn och
med en vass sköldpik.
Sigtrygg grinade mot Orm och frågade om han hade
det varmt nog. Det rann blod nedåt kinden på Orm efter
det första hugget över hjälmen, och han hade fått ett
stick i benet och skurits över handen; Sigtrygg var ännu
oskadd. Orm svarade ingenting, men vek fot för fot
tillbaka längs det ena tvärbordet. Sigtrygg kurade samman
bak sin sköld och for framåt och åt sidorna och anföll
allt häftigare, och för de flesta syntes hans seger vara nära.
Plötsligt tog Orm ett språng framåt och fångade
Sigtryggs hugg med svärdet och drev med all sin styrka sin
sköld mot hans, så att sköldpiken gick genom läder och trä
och satt hårt fast. Han tryckte sköldarna nedåt så hårt att
bådas sköldgrepp brusto, och båda ryggade nu och fingo
svärden fria och höggo på en gång. Sigtryggs hugg kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
