Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - X. Hur Orm miste sitt halsband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tionde kapitlet
HUR ORM MISTE SITT HALSBAND
Enviget om halsbandet blev mycket omtalat i kungens
gård, både i hallen och i kök och kvinnokamrar. Alla som
åsett striden lade noga på minnet allt som sagts och hänt,
för att så ha en god sak att framdeles berätta för andra.
Orms fångst av skölden berömdes mycket; och Styrbjörns
islänning framsade nästa kväll verser på ljodahattr om
vådan av att tappa huvudet i ölfat. Det var allas mening
att man inte ens hos kung Harald hade så god jul varje år.
Men Orm och Toke fingo ligga till sängs med sina sår
och hade föga trivsel en tid framåt, fast broder Willibald
skötte dem med sina bästa salvor. Det kom bulnad i Tokes
sår, så att han stundom föll i yrsel och blev farlig och fick
hållas av fyra män när såret skulle ansas; och Orm, som
fått två revben sönderhuggna och mist mycket blod,
kände sig öm och full av mattighet och hade inte matlust som
vanligt. Detta höll han för ett dåligt tecken och blev tung
till sinnes.
Kung Harald hade bestått dem en god kammare att
ligga i, med värme från murad eldstad och med hö i
sängarna i stället för halm. Många av kungens och Styrbjörns
män kommo dit första dagen för att tala om striden och
skämta om kung Svens vrede, och kammaren blev full av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
