Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - X. Hur Orm miste sitt halsband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
män och stoj tills broder Willibald med skarp röst drev
ut alla; och Orm och Toke voro inte säkra på om de
trivdes sämst när de hade sällskap eller när de voro
ensamma. Nu blevo de också av med sina män, som ville
hem sedan julgillet var över; alla utom Rapp, som var
fredlös i sin hemtrakt och därför blev kvar. Ty efter få
dagar, när en storm blåst upp och isen skingrats och kung
Sven mörk stuckit till havs utan många ord till någon,
tog Styrbjörn avsked av kung Harald, emedan han hade
brått att komma omkring och båda folk till sin härfärd;
och Orms män fingo frakt på hans skepp, mot att taga
sin tur vid årorna. Styrbjörn hade gärna velat ha Orm och
Toke bland sitt eget folk; han kom själv in till dem i
deras kammare och sade att de varit god hjälp till
jultrevnaden och att de nu inte borde ligga länge och draga sig
med sina skråmor.
— Och låt mig se er på Bornholm när tranorna börja
sträcka, sade han; ty för så raska män har jag plats i
framstammen på mitt eget skepp.
Han gick utan att vänta på svar, ivrig med bråda ting;
och detta var vad samtal de hade med Styrbjörn. De lågo
tysta en stund; därpå sade Toke:
Välkommen blir mig den dag
då jag från skeppsdäck ser
trana och gås och stork
styra mot norr sin kosa.
Tig med tranor; ty jag
har innan dess gått ner
dit där mullvad och sork
kallt på den döde nosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
