Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - X. Hur Orm miste sitt halsband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närhet. De talades vid på hennes tungomål, och detta
gick stappligt för Toke; men han var så mycket flinkare
med händerna och försökte dra henne till sig. Hon värjde
sig för honom och slog honom på fingrarna med skeden,
men hon vek inte undan mer än nödigt och såg inte ledsen
ut; och Toke prisade hennes skönheter så gott han kunde,
och förbannade sitt onda ben som höll honom fast där
han satt.
Orm och Ylva vände sig emot dem, när deras lek blev
högljudd; Ylva drog på munnen, men Orm blev misslynt
och skrek åt Toke att han skulle bära sig vettigt åt och
låta kvinnan vara.
— Vad tror du kung Harald skall säga, sade han, ifall
han får höra att du kelat med hans kvinna upp över
knäna?
— Han kommer kanske att säga som du, Orm, sade
Ylva, att det är en olycka att äga ett ting som alla vilja
fingra på. Men av mig skall han ingenting få höra, ty han
har kvinnor mer än nog för sin ålder, och hon, stackaren,
har föga trivsel här bland oss och gråter ofta och är svår
att trösta, ty hon förstår inte mycket av vad man säger.
Bry dig därför inte om att hon skämtar med en som hon
kan tala med och som ser ut att vara en rask man.
Men Orm blev vid att Toke måste tänka sig för i sådana
ting så länge de voro kung Haralds gäster.
Toke hade lugnat sig nu och höll endast kvar kvinnan i
hennes ena fläta. Han tyckte att Orm oroade sig i onödan.
— Ty det kan inte bli mycket att sladdra om, sade
han, så länge jag har det så ställt med mitt ben; och du
själv, Orm, har hört den lille prästen säga att kungen
befallt att allting skall göras till vår trivsel, för den förtret
vi vållat kung Sven. Och med mig är det så, som alla veta,
att jag trivs dåligt utan kvinnor; och hon här synes mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
