Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - X. Hur Orm miste sitt halsband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det vintertiden är bäst att bli döpt i sjuksäng; ty då ösa
prästerna vatten endast på huvudet, men eljest måste man
doppas i sjön hel och hållen, och det är inte många som
tycka om detta när vattnet är iskallt. Det är svårt för
prästerna också; de bli blåa i ansiktet, där de stå till knäna
i vattnet, och hacka tänder så att de knappt kunna få fram
sina välsignelser. Därför döpa de helst dem som ligga till
sängs, så länge vintern varar; men mig döpte biskopen
midsommardagen, som de kalla Döparens dag, och då var
det inte svårt. Vi sutto på huk runt omkring honom i våra
särkar, jag och mina systrar, medan han läste över oss; och
när han lyfte handen, höllo vi oss för näsan och doppade
oss; och jag blev under vatten längst av oss alla, så att
mitt dop hålles för att höra till de bästa. Sen fingo vi
signade kläder och vars ett litet kors att ha om halsen; och
ingen av oss fick något men av det.
Orm svarade att han hade god reda på alla slags märkliga
bruk, eftersom han både varit i Sydlandet, där ingen
fick äta fläsk, och hos munkar på Irland, som legat efter
honom för att få honom döpt.
— Och för mig går det långsamt att begripa, sade han,
till vad nytta sådana ting kunna vara för människor, eller
till vad glädje för gudar. Och jag vill se den biskop, eller
vilken annan gudsman som helst, som får mig att sätta
mig i kallt vatten upp över öronen, det må vara sommar
eller vinter. Och jag känner heller ingen lust att låta dem
ösa vatten över mitt huvud, medan de läsa över mig. Ty
det är min tro att man noga bör akta sig för alla slags
besvärjelser och signerier.
Ylva sade att några av kung Haralds män klagat över
ryggskott efter sitt dop och velat ha böter av biskopen för
den sakens skull, men eljest hade intet skadligt märkts;
och nu fanns det många som tvärtom ansågo dop vara nyttigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
