Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - X. Hur Orm miste sitt halsband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte ofta jag sett en kvinna så ypperlig som hon, så vackert
växt och så len i skinnet. Men hon som satte sig hos dig är
värd stort beröm, hon också, fast det kan vara att hon
synes dig något rankvuxen och tunn i hullet. Hon ser ut
att vara dig väl bevågen; och även här märks det vilka
män vi äro, när vi vinna sådana kvinnors ynnest på vårt
sjukläger.
Men Orm sade sig inte ha några tankar på kvinnokärlek,
enär han kände sig allt tröttare och mera eländig och
kanske inte hade långt kvar.
Nästa morgon, så snart det blivit ljust, kommo kvinnorna
som de sagt, och hade med sig varm lut och vatten
och handkläden; och Orm och Toke fingo hår och skägg
tvättade med stor omsorg. Det var besvärligt med Orm,
som inte kunde sätta sig upp; men Ylva stöttade under
honom och hanterade honom varligt och skilde sig med
heder från sin syssla, så att han varken fick lut i ögon eller
mun och ändå blev ren och fin. Därpå satte hon sig på
huvudgärden och tog hans huvud i sitt knä och började
kamma honom. Hon frågade om han låg illa; men Orm
sade att han fick erkänna att han låg bra, Det var svårt
för henne att komma igenom hans hår, som var tjockt
och stritt och tovade sig efter tvätten; men hon redde upp
det med tålamod, så att han tyckte sig aldrig ha blivit
bättre kammad. Hon talade nu förtroligt med honom, som
om de varit vänner länge; och Orm kände att han trivdes
gott med att ha henne hos sig.
— En gång till få ni väl huvudena blötta, innan ni
komma på benen, sade hon, ty biskopen och hans män
tycka om att döpa dem som ligga sjuka, och det är
märkligt att de inte varit åt er redan. De gjorde så med min
fader, den gången han låg svårt sjuk och knappt trodde
att han skulle komma upp igen. Och de flesta tycka att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
