Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - XI. Om broder Willibalds vrede och hur Orm försökte sig som friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elfte kapitlet
OM BRODER WILLIBALDS VREDE OCH HUR ORM
FÖRSÖKTE SIG SOM FRIARE
Det dröjde inte länge förrän det blev som Ylva sagt, att
biskopen började komma med önskemål att få de båda
sårade döpta; men han hade ingen framgång med någondera.
Orm blev hastigt otålig och sade att han ville slippa
att höra talas om sådant, enär han ändå snart skulle dö;
och Toke sade att för hans del behövdes ingenting i den
vägen, enär hån kände att han snart skulle bli frisk.
Biskopen satte broder Matthias att vinna dem med tålamod och
undervisa dem i läran; och när denne strävat några gånger
med att försöka lära dem trosbekännelsen och inte velat
lyda deras tillsägelser att lämna dem i fred, lät Toke hämta
in ett gott spjut, smalt i bladet och vasseggat, och låg stödd
på armbågen och vägde det i handen nästa gång broder
Matthias kom för att undervisa dem.
— Det är illa att bryta freden i kungens gård, sade
Toke, men ingen kan säga något när det göres av
sjuklingar till nödvärn. Och det är också illa att söla ned här
i kammaren med en fet man som du, som ser ut att ha
mycket blod; men jag har tänkt som så, att om jag kan
nagla dig fast vid väggen med detta spjut, blir kanske
blodflödet inte så stort. Detta är ingen lätt sak för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
