Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - XI. Om broder Willibalds vrede och hur Orm försökte sig som friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liggande man, men jag skall göra mitt bästa; och det skall
bli nu genast, så snart du öppnar munnen med det
pladder vi bett dig att få slippa.
Broder Matthias stod blek och höll upp handflatorna
framför sig och såg ut som om han försökte säga något;
därpå gick en skälvning igenom honom, och han ryggade
hastigt ut ur kammaren och fick dörren igen efter sig.
Efter detta blevo de inte mera störda av honom. Men
broder Willibald, som aldrig visade något tecken till rädsla,
kom som vanligt och skötte deras sår och förebrådde dem
strängt för att de skrämt broder Matthias.
— Du är en hel karl, fast du är liten, sade Toke; och
det är märkligt att jag tycker bättre om dig än om de
andra av din sort, fast du är ohövlig och argsint. Men det
är kanske för att du inte försöker övertala oss till
kristendom, utan låter det vara nog med att sköta våra sår.
Broder Willibald svarade att han vistats längre än de
andra i detta mörkrens land och därför hunnit bli fri från
barnsligheter.
— Till en början, sade han, var jag lika ivrig som någon
annan av den helige Benedikts brödraskap att döpa alla
hedningar. Men nu vet jag vad som är till nytta och vad
som endast är fåfänglighet. Barnen i detta land böra döpas,
och även kvinnor som inte alltför mycket vältrat sig i synd,
om sådana stå att finna; men de vuxna männen i detta
land äro helt hemfallna åt djävulen och måste för Guds
rättfärdighets skull brinna i helvetets eld, hur mycket de
än bli döpta; ty ingen återlösning kan räcka till för dem.
Detta är min tro, ty jag känner dem nu. Och därför
spiller jag inte min tid på att försöka övertala er båda.
Han talade sig allt ivrigare och stirrade vredgat från den
ene till den andre och började fäkta med armarna och
skrek:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
