Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - XI. Om broder Willibalds vrede och hur Orm försökte sig som friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var nitisk i läkekonst och lade ner mycken flit på deras
vård.
Nu började Toke bli bättre och kunde snart halta
omkring i kammaren och även utanför, och Orm låg då
ensam och långleddes utom när Ylva kom. När hon satt vid
hans säng, började han tänka mindre på att han skulle dö,
ty hon var alltid pratsam, ivrig och munter, och han
tyckte om att höra på henne; men han blev misslynt när
hon sade att han såg kryare ut och snart skulle vara frisk
igen. Därom, sade han, visste han själv bäst besked. Men
snart kunde han sätta sig upp i sängen utan att det
kändes mycket; och när Ylva nästa gång kammade honom
och hittade en lus som var stor och frisk och full av blod,
blev han betänksam och sade att han inte visste vad han
skulle tro.
— Nu skall du inte sörja för halsbandets skull, sade
Ylva. Du gav mig det när du trodde att du skulle dö, och
det tynger dig nu när du märker att du skall leva, Men
jag skall gärna ge dig det igen, fast det är skönare än något
annat som setts här i landet. Ty jag vill inte att det skall
heta att jag lockat ditt guld ifrån dig när du låg svag av
sår. Och det har jag ändå redan fått höra mer än en gång.
— Det är sant att det vore en god sak att behålla ett
sådant smycke i släkten, sade Orm; men den bästa
handeln för mig vore att få behålla både dig och smycket,
och på annat sätt vill jag inte ha det tillbaka. Men innan
jag hör mig för hos din fader om denna sak, vill jag gärna
veta vad du själv tycker. Ty första gången vi talades vid
sade du att du tänkt sätta kniven i Sigtrygg i brudsängen,
om du givits åt honom; och det vore gott att veta om du
skulle bli bättre sinnad mot mig.
Ylva skrattade stort och sade att han inte skulle vara för
säker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
