Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - XI. Om broder Willibalds vrede och hur Orm försökte sig som friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Blodulvar, mandråpare och illgärningsmän, horkarlar
och gadarenska svin, Belzebubs ögonstenar, Satans
ogräs, huggormars och basiliskers avföda, skulle ni bli
rentvådda av dopet och stå vita som snö bland Guds heliga?
Nej, säger jag: aldrig. Jag är gammal i gården, jag har sett
för mycket, jag känner er, jag; ingen biskop och ingen
kyrkofader får mig att tro något sådant. Hur skulle det
gå att släppa in nordmän i himmelriket? Ni skulle gripa
efter heliga jungfrur med otuktigt tal, höja härskri mot
serafer och ärkeänglar och skräna efter öl inför Guds eget
anlete. Nej, nej, jag vet vad jag talar om: helvetet är den
enda platsen för er, om ni bli döpta eller ej, prisad vare den
Allsmäktige i evigheters evighet, amen.
Han rev förbittrad bland sina dosor och bindor och gick
för att sätta salva på Tokes sår.
— Varför gör du så gott du kan för att bota oss, sade
Orm, när din ilska emot oss är så stor?
— Det gör jag därför att jag är kristen och vet att
vedergälla ont med gott, svarade han; och det är mer än
ni någonsin komma att lära er. Bär jag inte ännu märke
på mitt huvud, där kung Harald slog mig med det heliga
krucifixet; och ändå vårdar jag dagligen hans gamla
fördärvade kropp med all omsorg. Men dessutom kan det
vara till god nytta att stora stridsmän, sådana som ni, bli
hållna vid liv i detta land; ty ni komma att skicka många
av er egen sort till helvetet innan ni själva gå dit, såsom jag
redan sett er göra nu vid julgillet. Låt varg riva varg, så
få Guds lamm lindring.
När han lämnat dem ensamma, sade Toke att efter hans
tanke hade den lille mannen blivit galen av smällen i
skallen, den gången kungen dängt till honom med korset,
eftersom det mesta av hans skrik var omöjligt att begripa;
och Orm höll med om detta. Men båda erkände att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
