Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - XI. Om broder Willibalds vrede och hur Orm försökte sig som friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med kung Harald, eftersom han stod väl hos honom både
för klockan Jakobs skull och för enviget.
— Men hur rik jag är hemma i Skåne, sade han, vet jag
inte själv, eftersom det nu är på sjunde året sedan jag kom
hemifrån; därefter vet jag ingenting om mina släktingar.
Det kan hända att färre leva nu än när jag såg dem sist
och att min arvslott bättrats sedan dess, Men jag har mera
guld hem från Sydlandet än halskedjan; och även om jag
endast ägde vad jag har med mig därifrån, vore jag ingen
fattig man. Och mera kan vinnas som detta vunnits.
Ylva nickade sorgset och sade att detta inte hördes
mycket lovande, så sträng som hennes fader var; och Toke,
som kommit in under deras samtal, tyckte detsamma och
sade att kloka råd här voro av nöden.
— Och nu vill det sig så väl, sade han, att jag kan tala
om för er hur man säkrast vinner en rik och högättad mö,
när fadern är ovillig men inte hon själv. Min morfar hette
Tönne på Näset och var en man som drev handel med
smålänningarna; han ägde en liten gård och tolv kor och
mycken klokhet; och när han en gång var på handelsfärd
i Värend och fick se en flicka där som hette Gyda, en
stormans dotter, beslöt han att vinna henne, både för att
öka sin heder och för att han tyckte om hennes vackra
växt och tjocka röda flätor. Men hennes fader — Glum
hette han — var en högmodig man och sade att Tönne
inte var god nog till svärson, fast flickan själv tyckte
annorlunda. Nu satte sig Gyda och Tönne inte att sörja över
gubbens vrånghet, utan funno snart på råd och möttes i
skogen när hon var på nötplockning med pigorna; och
därav blev hon med barn, och Tönne slogs två gånger
med hennes bror, så att båda buro märken till sin död.
När hon fött tvillingar, tyckte gubben att det inte lönade
sig att streta emot längre; och de blevo gifta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
