Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - XI. Om broder Willibalds vrede och hur Orm försökte sig som friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samsades alltid bra och fingo sju barn till; och alla hemma i
bygden berömde min morfars klokhet och lycka, så att
hans anseende mycket ökades, allra mest sedan han fått
ett gott arv efter gubben Glum. Och om inte min
morfar funnit på sådan klok utväg till sitt gifte, skulle inte
jag suttit här nu och givit er nyttiga råd; ty min mor var
den ena av tvillingarna från nötbuskarna.
— Om det tvunget skall vara tvillingar för att göra
någon nytta, sade Ylva, då är detta råd lättare att gilla
än att utföra. Och dessutom är det skillnad på en bonde
i Värend och danernas konung, och därför är det inte
säkert att ett sådant försök skulle vara lika bra för oss.
Orm tyckte att en hel del kunde sägas både för och
emot Tokes råd, fast det inte var mycket för en sjuk och
maktlös man att lyssna till; men först, sade han, ville
han nu komma på benen och tala med kung Harald.
Därmed dröjde det ännu en tid; men till sist blev han
frisk, med såret läkt, och började åter komma till krafter;
det led då mot slutet av vintern. Kung Harald var nu
rask och vid gott humör och hade mycket att bestyra med
utrustandet av skepp; ty han ämnade sig till Skanör för
att taga upp sillskatten och sända Styrbjörn de skepp han
lovat honom. Orm gick till honom och sade sitt ärende.
Kung Harald visade ingen ovänlighet vid hans begäran
men frågade genast hur han hade det ställt för att våga
tänka på så fint gifte. Orm sade hur han hade det ställt
med släkt och härkomst och sin faders ägor, och vad han
själv hade med sig hem från utlandet.
— Och dessutom finns det marker i Göinge som min
moder väntade i arv, sade han, men om dem vet jag föga.
Inte heller vet jag hur min släkt har det nu, eller vilka
som äro i livet. Ty på sju år kan mycket ha hänt därhemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
