Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - XII. Hur Orm kom hem från sin långa resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Orm satt på en reprulle, med händerna knäppta kring
knäna och med ryggen mot Åke; han svarade med jämn
röst och utan att vända på huvudet.
— Nu ger jag dig två ting att välja på, sade han.
Antingen håller du dig tyst; eller också häver jag dig i havet
med huvudet före. Välj som du vill, och genast; ty du
bjäbbar som en hundracka och stör mig.
Åke vände sig bort och mumlade något och spottade
överbord; och det märktes, där han stod vid styråran, att
han var mörk av grubbel och illa till mods. Men Orm satt
som han suttit och såg rakt fram i sina tankar.
Sedan Tokes kvinna hämtat sig från sin mattighet och
fått något att stärka sig med, blev hon genast eländig av
sjösjuka och hängde jämrande över relingen, utan att bry
sig om vad tröstande ord Toke hade att komma med. Till
sist lät han henne vara och gjorde fast henne med ett rep
och kom och satte sig bredvid Orm.
— Nu är det värsta över, sade han; men det är säkert
att det vållar både ängslan och besvär att skaffa sig en
kvinna på detta sätt. Det är inte många som skulle våga
en sådan sak; men det kan vara att min lycka är bättre
än de flestas.
— Den är bättre än min, det ger jag dig rätt i,sade Orm.
— Det kan vara ovisst, sade Toke, ty din lycka har
alltid varit god; och det är förmer att vinna en
kungadotter än vad jag vunnit. Och du skall inte sörja över att
du inte kunnat göra som jag med detta; ty det hade varit
alltför svårt, när flickan hölls så väl bevakad.
Orm skrattade mellan sina tänder. Han satt tyst och
befallde därpå Rapp att taga styråran i stället för Åke, på
det att dennes öron inte måtte växa för mycket.
— Jag hade trott, sade han därpå till Toke, att
vänskapen mellan oss båda stod fast, sedan vi hållit samman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
