Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - XII. Hur Orm kom hem från sin långa resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så länge; men det är sant som de gamla brukade säga,
att länge skall en man prövas; och i denna galenskap, som
du nu satt i verket, har du handlat som om jag inte
funnits eller varit värd att tänka på.
— Ett ting finns hos dig som inte är hövdingalikt,
sade Toke, och det är din snarstuckenhet. Mången skulle
prisat mig för att jag stal kvinnan på egen hand, utan att
tynga någon annan med mitt besvär i den saken; men
du är sådan att du tycker att vanvördnad visats dig för
att du inte fått veta allt från början. Den vänskap kallar
jag bäst som inte blir vrångsint för sådant.
Orm stirrade på honom, vit av vrede.
— Det är svårt att ha fördrag med sådan enfald som
din, sade han. Vad bryr jag mig om hur du gått till väga
med att stjäla din kvinna, eller hur hemlig du hållit den
saken? Men en sak bryr jag mig om, och det är att du nu
gjort kung Harald till vår arge fiende, och oss fredlösa i
hans rike. Du har tagit dig din kvinna, och mig har du
stängt ute från min. Det behövs ingen snarstuckenhet för
att finna fel på sådan vänskap.
Toke hade inte mycket att försvara sig med, ty han
fick erkänna att han inte tänkt på detta. Han försökte
blidka Orm med att kung Harald var skröplig och inte
kunde leva länge; men detta var en klen tröst för Orm;
och ju längre det led, desto mera utestängd kände han sig
från Ylva, och desto starkare blev hans vrede.
När de lagt i land för natten i en skyddad vik, tändes
två eldar. Vid den ena sutto Orm och hans sällskap, vid
den andra Åke och hans skeppsfolk. Ingen var talträngd
vid Orms eld, men kring den andra hade Åke och hans
män mycket att säga varandra. De samtalade lågmält, så
att intet kunde höras till Orms eld.
Sedan de ätit, somnade kvinnan invid elden med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
