Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - XII. Hur Orm kom hem från sin långa resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Dessa äro enfaldigt folk från Fyn, sade Toke; och
när vi bara fått Åke och några till dräpta, bli nog de
andra villiga att lyda oss. Men nu är det du, Orm, som
skall säga vad som bör göras; ty kanske det vore bäst att
försöka komma över dem i sömnen.
Orm kände sig lättare till mods nu, när det fanns
något att göra. Han reste sig och ställde sig att pissa, så att
han oförmärkt kunde se bort över den andra elden.
— De äro tolv kring elden, sade han när han satt sig
igen; och det må betyda att två sänts inåt land, utan att
vi märkt det, för att båda upp hjälp. Då ha vi snart en
större svärm över oss, och därför blir det bäst att göra
upp med dem nu genast. De äro män utan omtanke och
med ringa driftighet; ty eljest skulle de försökt komma åt
dig, Rapp, när du gick ensam nyss. Men nu skola vi lära
dem att det behövs att se upp, när de ha med oss att göra.
Jag vill att ni båda komma tyst efter mig, när jag nått
fram till dem och talar med dem och de ha ögonen på
mig; och fort och skarpt må ni hugga, om detta skall gå
väl. Jag får gå sköldlös, men det står inte att hjälpa.
Han tog i sin hand en stäva, som de haft öl i till
kvällsvarden, och gick fram till Åkes eld för att fylla den ur
ankaret, som ställts i land där. Ett par av männen kring
elden hade redan lagt sig att sova, men de flesta sutto
vakna och hade ögonen på Orm. När han fyllt stävan,
blåste han undan fradgan och tog sig en klunk.
— Det är dåligt virke i ditt ankare, sade han till Åke.
Ditt öl smakar trä redan.
— Det öl som var gott nog åt kung Harald kan vara
gott nog åt dig också, svarade Åke vresigt. Men det lovar
jag dig, att du skall slippa att dricka mera av den sorten.
Männen skrattade åt dessa ord, men Orm räckte honom
stävan utan att låtsas om något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
