Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - XII. Hur Orm kom hem från sin långa resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Känn själv efter om jag inte har rätt, sade han.
Åke tog emot stävan där han satt. När han fått den
för munnen, gav Orm dess botten en spark, så att
käftarna fläktes och hakan föll ned på bröstet.
— Märker du träsmaken? sade Orm; och i detsamma
fick han fram sitt svärd och högg till en man som satt
närmast och just for upp.
Männen kring elden blevo häpna vid detta och hunno
knappt få fram sina vapen innan Toke och Rapp kommo
över dem bakifrån; och därefter fingo de inte mycken tid
att visa vad de dugde till. Fyra blevo dödade, utom Åke,
två kommo undan i skogen, och de fem övriga drevos ut
på skeppet och redde sig att försvara sig där. Orm ropade
till dem att de skulle kasta ifrån sig sina vapen; då skulle
de bli skonade till livet. De stodo tveksamma vid detta.
— Vi kunna inte veta om du håller ord, sade de.
— Det må vara, sade han; men ni kunna ha det
hoppet att jag inte är lika trolös som ni själva.
De överlade sinsemellan och tyckte att detta inte gav
dem stor säkerhet; de ville hellre, sade de, gå sin väg med
sina vapen och lämna Orm skeppet och allt annat.
— Di ger jag er den säkerheten i stället, sade Orm, att
ni alla bli dräpta där ni stå, om ni inte genast lyda. Och
det passar er kanske bättre.
Därmed kom han upp på skeppet och gick emot dem,
utan att vänta på Toke och Rapp. Han var barhuvad av
ett stenkast, vassögd av vrede och med Blåtunga blodad i
sin hand och gick emot dem som för att tukta hundar;
och nu lydde de honom och kastade sina vapen, med onda
ord om Åke; ty de voro modlösa av att allt gått på annat
sätt än denne sagt dem.
Det var nu i mörkningen och blåste friskt, men Orm
fann det rådligast att inte dröja på denna plats. Ty eljest,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
