Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - XII. Hur Orm kom hem från sin långa resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det förnams på hans röst att hans ilska mot Toke hade
stillnat av.
De lade nu ut med sju roddare och med Toke vid
styråran; och att komma ut ur viken och runt udden i lä
var den hårdaste möda Orm varit med om sedan han satt
som roddarslav. Han hade ett spjut tillreds för att märka
den förste bland fångarna som inte gjorde sin flit; och när
en åra slant i svackan framför en våg och dess ägare
kastades på rygg, kom denne därför snabbt upp igen och tog
raskt tag på nytt. Kvinnan satt hopkurad vid Tokes fötter
och höll sig för ögonen i elände och skräck. Toke stötte
till henne med foten och befallde henne att taga öskaret
och göra nytta; men fast hon försökte lyda honom,
förmådde hon ingenting; och skeppet var till hälften
vattenfyllt när de till sist kommo ut runt udden och fingo
seglet satt och kunde börja ösa.
Nu drevo de hela natten för stormen, och Orm själv
stod vid styråran. Allt han kunde göra var att hålla åt
nordöst och hoppas att inte skeppet skulle vräkas mot land
innan det blev ljust. Ingen tyckte att det fanns stort hopp
att överleva sådant väder, som var värre än det de prövat
på färden till Irland; och Rapp sade:
— Här ha vi nu fem fångar ombord, vapenlösa och helt
i vår hand. Om vi få mer nytta av dem vid årorna är
ovisst; men de kunna bli oss till gagn för att stilla vädret
om vi ge dem åt havsfolket.
Toke sade att denna plan syntes honom god och riktig,
men att man kanske kunde nöja sig med att kasta i en
eller två först, och se om det ville hjälpa.
Men Orm sade att ingenting i den vägen var görligt
med de fem fångarna, enär han lovat dem livet.
— Och om du, Toke, vill ge någon åt havsfolket, sade
han, vet jag ingen annan råd än att det får bli din kvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
