Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - XII. Hur Orm kom hem från sin långa resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade han, komme snart nog ett halvt härad själlänningar
tumlande över dem för att återtaga kung Haralds tillhörighet.
Därför finge de nu fresta sin lycka på sjön, i
mörker och hårt väder och med få armar, för den saks
skull vars följder de säkert skulle få märka länge.
De hade nu brått och fingo ombord matkista och
öltunna; kvinnan grät tyst och hackade tänder inför sådan
resa, men kom utan att klaga. Orm stod över fångarna
med sitt svärd, där de satts vid årorna, medan Toke och
Rapp lyfte in ölet; Toke var fumlig och släpphänt, och
Orm ropade åt dem att skynda.
— Det blir halt för mig där jag tar, och fingrarna
slinta, sade Toke sorgset; ty min hand är itu.
Orm hade aldrig hört honom så nedstämd. Han hade
fått svärdshanden kluven invid långfingret, så att
fingrarna pekade åtskils två och två.
— Blod tryter mig inte, sade Toke; men till rodd
duger den handen dåligt i kväll; och detta är illa, ty här
behövs det att taga i för att komma ut ur viken.
Han sköljde handen i vattnet och vände sig till kvinnan.
— Du, stackare, har hjälpt mig att ställa till mycket
redan, sade han, fast det kan vara att din del är mindre
än min; låt mig nu se om du kan hjälpa mig med detta
också.
Kvinnan torkade sina tårar och kom fram till honom.
Hon jämrade sig sakta när hon fick se hur stor skadan
var, men hon var händig att sköta den. Hon ville helst
haft vin till tvättning och spindelväv att lägga på, men i
brist på sådant redde hon sig med vatten och gräs och
tuggat bröd, och därpå lindade hon hårt med remsor som
hon rev ur sin särk.
— Till nytta kan också det onyttigaste bli, sade Orm;
och nu äro vi vänsterhänta båda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
