Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - XII. Hur Orm kom hem från sin långa resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsamman, och Mirah log soligt och sade att de gjorde
vad de kunde till den sakens främjande. Åsa sade att hon
nu tänkte se sig om efter hustru åt Orm så fort som
möjligt, men Orm svarade med mörk min att brådska inte
var av nöden.
Som det nu blivit, kunde Toke inte fortsätta hem till
sjöss, när kung Harald låg vid Skanör; han beslöt att
färdas landvägen till Lister, ensam med kvinnan (ty Rapp
stannade hos Orm), och köpte hästar till färden. Tidigt
en morgon gåvo de sig av, sedan de mycket tackat Åsa
för gästfriheten, och Orm följde dem en bit för att visa
dem rätta avtagsvägen.
— Här skiljas vi nu, sade Orm; och god resa kan jag
önska dig. Men det som kommer därefter är svårt att spå
gott om; ty kung Harald kommer att leta efter dig, var
du än finns.
— Det är vårt öde, sade Toke, att inte ha någon lycka
med kungar, fast vi äro lika saktmodiga som andra.
Almansur och kung Sven och kung Harald: det har slutat
på samma sätt för oss med dem alla, och den som bragte
dem våra huvuden skulle bli rikt lönad. Men jag skall
likväl försöka att taga vara på mitt.
Därmed skildes de åt. Toke och Mirah redo österut och
försvunno bland träden; och Orm red tillbaka till gården
för att berätta för Åsa om den ofärd som hängde över
dem från kung Haralds vrede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
