- Project Runeberg -  Röde Orm / 1. Sjöfarare i västerled /
212

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - I. Om den strid som stod vid Maeldun och vad därav kom - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kung Harald där denne satt och räknade sillpenningar i
Skanör; ty kung Sven var nu alltför trött på att hans
fader aldrig ville dö. Men kung Harald kom undan till
Bornholm och fick skepp samlade där; och mellan dessa
båda blev det skarpa strider, tills kung Harald sårad
flydde till Jomsborg. Då rådde split i många trakter av
Danaväldet; ty somliga höllo med kung Harald, andra
med kung Sven; och andra ville främja sin egen lycka när
landet låg herrelöst mellan stridande kungar.

Men när sommaren stod i sitt flor kom kung Erik av
Uppsala seglande, med större härsmakt än svearna på
länge satt i sjön, och drev framför sig kvarlevorna av
Styrbjörns flotta, som legat plundrande längs hans
kuster för att hämnas sin herres fall. Han ville hämnas
både på kung Harald och kung Sven för det bistånd de
skänkt Styrbjörn; och för många tycktes det föga lönt
att motstå den som övervunnit Styrbjörn och som nu
började kallas Segersäll. Han följde efter kung Sven, när
denne drog sig tillbaka till öarna och Jutland, och satte
in egna jarlar där han kom. Det spordes nu snart att kung
Harald som landlös flykting dött av sina sår i Jomsborg,
sviken av den lycka som alltid följt honom tidigare; men
mellan de båda andra fortsatte kampen. Kung Erik hade
överhand, men kung Sven stod envist emot. Det sades
att kungsgården i Jellinge stundom var i den enes hand,
stundom i den andres; men det hölls för troligast att kung
Sven var den som kommit först i kung Haralds
silverkistor.

I Skåne sutto stormän som hade ringa lust att blanda
sig i allt detta och helst ville låta kungarna göra upp
sinsemellan på egen hand, för att själva syssla med ting
som lönade sig bättre. Bland dessa var Thorkel Höge,
som ogärna ville vara kung Svens man och än mindre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:22 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/1/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free