Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - I. Om den strid som stod vid Maeldun och vad därav kom - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville finna sig i att sitta med minskad makt under kung
Erik. Han skickade bud bland hövdingar och storbönder
att han tänkte segla utrikes, till Frisland och England,
om han finge gott följe. Många voro med på detta
förslag, ty Thorkel var en omtyckt hövding och hans lycka
hölls för att vara god sedan han kommit med livet från
Hjörungavåg. Herrelösa män från Styrbjörns härfärd,
som undgått kung Erik, slöto sig också till honom, och
snart låg han med tjugotvå skepp i sundet vid Hven men
tyckte sig ännu knappt stark nog att segla ut.
En som där slöt sig till honom var Röde Orm, Tostes
son, från Kullen, med ett stort och väl bemannat skepp;
honom kände Thorkel från julgillet hos kung Harald och
hälsade honom med glädje.
Det hade fort blivit så för Orm, att han långleddes vid
att sitta hemma och styra med kor och drängar; och det
hade varit svårt för honom att trivas lång tid samman
med Åsa, fast hon alltid ville honom väl. För henne var
han alltjämt endast en halvvuxen pojke, och hon låg
ständigt över honom med goda råd, liksom om han haft föga
förstånd på egen hand. Det nyttade inte stort att låta
henne höra att han sedan länge var van att bestämma
både för egen del och andras; och hennes iver att få
honom kristnad och gift hade inte gjort hans trivsel bättre.
Budskapet om kung Haralds frånfälle hade varit en
stor lättnad för dem båda; ty när Åsa först fått höra
hur det hängde ihop med Toke och hans kvinna, hade
hon gripits av ängslan och tyckt att de borde sälja
gården och flytta till hennes fädernearv uppe i skogarna vid
Smålandsgränsen, för att så vara tryggare för kung
Haralds arm. Denna ängslan hade tagit slut med kung
Harald; men sina tankar på Ylva hade Orm inte kunnat bli
kvitt, och av dem vållades hans värsta bekymmer. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
