Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - I. Om den strid som stod vid Maeldun och vad därav kom - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle i sanning den gode konung Ethelreds glädje bliva
stor, och hans kärlek till dem skulle ytterligare ökas.
Biskopen var böjd av ålder och tandlös, och få begrepo
vad han sade; men hans ord tolkades av en kunnig präst
i hans följe, och alla som stodo lyssnande sågo på
varandra vid ett sådant budskap. Gudmund satt på ett
ölfat, drucken och nöjd, och gned ett litet guldkors för att
få det blankt; när han förstod vad biskopen sagt, började
han vagga fram och tillbaka av belåtenhet. Han ropade
till Thorkel att denne finge svara på så vackert tal.
Thorkel tog höviskt till orda och sade att vad de nu
hört förvisso var värt att begrunda. I Danavälde hade
redan konung Ethelred stort rykte; men det ville nu synas
som om han vore ännu bättre än vad man kunnat tro;
och hans avsikt att ge dem skänker stämde gott överens
med vad de själva från början tänkt sig.
— Ty vi sade till jarl Byrhtnoth, när vi talades vid
över floden, att ni i detta land äro rika, och att vi
fattiga sjöfarare ville bli edra vänner om ni delade med er
av edra skatter. Nu är det gott att höra att konung
Ethelred själv tänker på samma sätt; och så rik och mäktig
som han är, och full av vishet, kommer han säkerligen
att visa sig rundhänt. Hur mycket han tänker ge oss ha
vi ännu inte fått höra; men det behövs mycket för att
fylla oss med glädje, ty vi äro av tungsint stam; och det
blir bäst att allt gives oss i guld och myntat silver, ty på
så sätt blir det lättast att räkna och lättast för oss att få
hem. Och tills allt blir färdigt vilja vi sitta ostörda här
och taga för oss i nejden vad vi behöva till uppehälle
och trivsel. Men det finns en som har lika mycket att
bestämma i detta som Gudmund och jag, och det är
Jostein. Han är på plundring med många män, och tills han
återvänt få vi vänta med att besluta om hur stor gåvan bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
