Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - I. Om den strid som stod vid Maeldun och vad därav kom - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin hand mot dem; och folket i tornet brast ut i höga
skrik vid deras åsyn och började ringa i sina klockor på
nytt.
Thorkel och Gudmund visade dem all gästfrihet; och
sedan de fått vila sig och tackat Gud för lycklig resa,
framförde de sitt ärende.
Den av biskoparna som såg ut att vara den äldste, och
som kallades biskop av Sankt Edmunds grav, tog till orda
inför Thorkel och Gudmund och andra som kommit för
att höra på. Han sade att tiderna voro onda och att det
för Kristus och hans kyrka var en sorg att människorna
inte förstodo att leva fridsamt med varandra, i
fördragsamhet och kärlek. Dock var det nu här i England så
lyckligt ställt, att landet hade en konung som älskade
freden av allt sitt hjärta, trots sin stora makt och de
legioner av härmän han kunde kalla samman, och som hellre
ville vinna sina fienders tillgivenhet än förgöra dem med
svärd. Konung Ethelred betraktade nordmännen såsom
ivriga unga män utan lärare, okunniga om sitt eget bästa;
och efter att ha lyssnat till visa rådgivare hade han
därför funnit det riktigt att denna gång inte gå fram med
stränghet, utan i stället vägleda med mild förmaning.
Därför hade han nu skickat ut sina sändebud, för att se
till hur de ädla hövdingarna från nordlandet och deras
män måtte kunna ställas till freds och förmås att
övergiva sina farliga vägar. Vad konung Ethelred önskade
var detta: att de skulle gå till sina skepp igen och lämna
hans kuster och stanna hemma i sitt eget land i frid och
lycka; och för att göra detta lättare för dem, och vinna
deras vänskap för alltid, ville han ge dem sådana skänker
att de alla skulle fyllas av glädje och tacksamhet.
Måhända skulle därav deras hjärtan uppmjukas, så att de
lärde sig att älska Guds lag och Kristi evangelium. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
