Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - I. Om den strid som stod vid Maeldun och vad därav kom - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag har mycket att tala med dig om, sade Orm. Följ
med mig, så skall du få mat och dryck.
— Jag har ingenting att tala med dig om, svarade
broder Willibald. Ju mindre jag ser av daner desto bättre,
så mycket har jag lärt mig nu. Och mat och dryck får
jag på annat håll.
Orm blev rädd att den lille prästen i sin ilska skulle
löpa ifrån honom och försvinna; han lyfte därför upp
honom och bar honom med sig, i det han lovade att intet
ont skulle hända honom. Broder Willibald spjärnade
ivrigt emot och röt strängt att han ville bli släppt, och att
spetälska och ond sårnad var minsta straffet för den som
bar hand på en präst; men Orm bar in honom i ett hus
som han valt sig efter stadens stormning, där det nu
endast fanns några sårade av hans skeppsfolk och ett par
gamla kvinnor.
Det syntes på den lille prästen att han var utsvulten;
men när kött och öl ställts fram, satt han en stund
orörlig framför fat och kanna och såg på födan med
förbittrad min. Därpå suckade han och mumlade någonting för
sig själv och gjorde korstecknet över födan och började
äta glupskt. Orm fyllde i hans ölkanna och väntade
tålmodigt tills han stillat sin hunger. Det goda ölet
förmådde inte mildra hans min, och det kom ingen blidhet
i hans röst; men han fann sig nu i att svara på Orms
frågor, och snart talade han med iver.
Han hade undsluppit från Danmark samman med
biskop Poppo, när den onde och okristne kung Sven
kommit mot Jellinge för att förgöra alla Guds tjänare där;
och biskopen satt nu svag och skröplig hos abboten av
Westminster och sörjde över sitt förspillda verk bland
danerna. Men detta, trodde broder Willibald, var kanske
inte mycket att sörja över, när man tänkte rätt på saken;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
