Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - I. Om den strid som stod vid Maeldun och vad därav kom - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty säkerligen var allt som skett ett tecken från Gud
att människorna i Nordlanden alls inte borde omvändas,
utan hellre lämnas i ro till att själva förgöra varandra
med sin ondska, som i sanning var utan gräns. Och han
själv tänkte för sin del aldrig mera syssla med
omvändelseverk bland det folket, det var han redo att vid Kristi kors
och pina högt förkunna för vem som ville höra på, om
det så vore själve ärkebiskopen av Bremen.
Han tömde sin kanna med blixtrande ögon och
smackade och sade att öl var nyttigare än kött för den som
svultit länge. Orm fyllde i mera åt honom, och han
fortsatte sin berättelse.
När biskop Poppo fått höra att danska vikingar voro i
land på östkusten, hade han velat skaffa sig pålitliga
nyheter från Danavälde: huruvida ännu några kristna
funnos i livet där, och om det rykte sade sant som förmälde
att kung Harald dött, samt annat sådant. Men biskopen
själv hade känt sig alltför svag för sådan farlig färd, och
därför hade broder Willibald måst resa.
— Ty biskopen sade mig att jag skulle löpa ringa fara
bland hedningarna, även om de voro i sitt raseri; jag skulle
vara välkommen bland dem som läkare, och kanske redan
skattad av många som sett mig i kung Haralds gård. Jag
hade mina egna tankar om detta, ty jag känner er bättre
än vad han kan göra, som är för god för denna världen;
men det är inte tillbörligt att säga emot en biskop i sådana
ting, och därför gjorde jag som han ville. Jag kom trött
till denna stad en kväll, och efter aftonsången lade jag
mig att sova i kyrkans härbärge; och där väcktes jag av
skrik och tjock brandrök, och människor kommo
springande halvnakna i eldsken och ropade att djävlarna voro
över oss. Det var inga djävlar, utan värre än så; och det
syntes mig föga lönt att gå emot dem med hälsningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
