Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - III. Om gifte och dop och kung Ethelreds silver - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när du väl blivit döpt, skall jag inte lägga mig emot detta.
Och med hennes gifte skall en svår börda lyftas från
mina gamla axlar.
— Vi ha varit skilda åt länge nog, hon och jag, sade
Orm. Låt mig få se henne nu.
Biskopen såg tveksam ut och sade att sådan iver hörde
ungdomen till, men att det var sent nu och kanske bäst
att vänta med ett möte till efter dopet. Men han lät sig
dock bevekas och kallade in en diakon av sitt följe samt
befallde denne att taga med sig fyra män och hälsa fru
Ermentrude med biskoplig hälsning och bedja henne att
få hämta hit kung Haralds dotter trots den sena timmen.
— Jag har försökt att hålla henne i gott förvar, sade
han sedan diakonen gått; och det kan behövas med en
ungmö som hon och på ett sådant ställe som detta, nu sedan
kungen och hans hovmän och allt krigarföljet kommit
hit. Hon bor hos den välsignade drottning Berthas
nunnor, här nära invid; och där är hon en besvärlig gäst,
fast alla nunnorna älska henne. Två gånger har hon
försökt rymma, emedan hon långleddes alltför mycket, sade
hon; och en gång — det är inte så länge sedan —
lockade hon tvenne unga män av god börd, som sett henne i
nunnornas trädgård och talat med henne över muren, att
tidigt en morgon klättra in med tjänare och följe och
kämpa mot varandra med svärd bland nunnornas
örtsängar, om vem som skulle få gilja till henne, under det
hon satt skrattande i sitt fönster och såg på, tills båda
buros bort blödande med stora sår. Det är illa att ställa
till dylikt invid ett nunnekloster, ty därav kunna de
fromma systrarnas själar taga allvarlig skada. Men det är
sant att hos henne kommer sig sådant mera av
tanklöshet än av ond vilja.
— Dogo båda? frågade Orm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
