Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - III. Om gifte och dop och kung Ethelreds silver - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Orm och Ylva sågo med beundran på broder Willibald,
och biskopen knäppte samman sina händer och såg
gladare ut.
— Åldern börjar göra mig glömsk, sade han. Eller
också kan det vara detta goda vin, fast det är så hälsosamt
i mycket. Förr var det vanligt att man primsignade dem
som ännu inte ville låta sig döpas, men som dock höllo
Kristus i ära. Och det är en god sak för oss alla att vi
ha en sådan hjälpare som broder Willibald.
— För honom har jag länge känt vänskap, sade Orm,
och den minskas inte av detta. Och från den stund jag
mötte honom har min lycka varit god.
Biskopen skickade nu bud efter abboten och ett par
kaniker, och de kommo villigt för att hjälpa honom och
för att se den främmande hövdingen. När biskopen fått
på sig sin skrud, doppade han handen i vigt vatten och
tecknade kors på Orm, på hans panna och bröst och
händer, under det han läste välsignelser.
— Jag börjar vänja mig, sade Orm när det var över;
ty detta var inte så svårt som när den andre stänkte
mig med kvast.
Alla voro överens om att det var omöjligt att viga
en odöpt man i klosterkapellet, och att allt kunde ske i
biskopens kammare. Orm och Ylva fingo lägga sig på knä
på ett par bönepallar framför biskopen.
— Sådant är du nog inte van vid, sade Ylva.
— Jag har legat på knä mer än de flesta, sade Orm,
när jag var bland andalusierna; men det är en god sak
att jag slipper slå pannan mot golvet.
När biskopen kom så långt som till förmaningarna och
befallde dem att föröka sig och att samsas väl med varandra
i livet, nickade de god mening. Men när han befallde Ylva
att vara sin man underdånig i allt, sågo de på varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
