Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - III. Om gifte och dop och kung Ethelreds silver - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bland åskådarna fanns också Ylva. Orm var rädd
att visa henne för någon, ty han tyckte nu att hon var
skönare än någonsin och fruktade att hon kunde bli
bortstulen. Men hon hade sagt ifrån att hon ville till kyrkan
för att se hur pass gudfruktig Orm kunde te sig när
vatten rann ned längs hans nacke. Hon satt samman
med broder Willibald, som tog vara på henne och förbjöd
henne att skratta åt de vita mantlarna; och biskop Poppo
var med och döpte, fast han kände sig skröplig. Det var
han som döpte Orm, och biskopen av London döpte
Gudmund; och därpå togo sex präster vid och döpte männen
så fort de hunno.
Efter dopet voro Gudmund och Orm framme hos
kungen. Han gav dem var sin guldring, med önskan att
Gud framdeles måtte vara med dem, och ville att de snart
skulle komma och se hans björnar, som nu börjat
märkligt bättra sig i sin dans.
Nästa dag betalades silvret ut till de döpta av kungens
skrivare och skattmästare, och stor glädje rådde hos”alla.
Minst stark var glädjen hos Orms män, som hade att
betala honom sina två ören för sitt dop; men ingen valde
den billigare vägen att slåss med honom i stället.
— För detta skall jag bygga en kyrka därhemma, sade
Orm när han lade undan dessa pengar i sin kista.
Därpå lade han femton marker i en påse och gick med
dem till biskopen av London och fick en god välsignelse
av honom; och fram på eftermiddagen kom Gudmund
ombord på Orms skepp med samma påse i handen, mycket
drucken och ljus till sinnes. Han sade att han nu hade allt
sitt uppräknat och instuvat, och det hade varit ett styvt
dagsverke.
— Och jag har tänkt på dina ord, sade han, och det är
rätt som du sade att jag med mitt anseende inte kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
