Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - III. Om gifte och dop och kung Ethelreds silver - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade han; och det är säkert att du är född till hövding.
Det är en stor vinst för mig att jag får ut allt mitt silver
nu; ty det kan hända att det blir knappt med mångas
del mot slutet. Därför vill jag gärna löna dig för detta;
och när jag fått mitt, skall du ha fem marker av mig.
— Jag har märkt en sak, sade Orm, och det är att du
är en alltför blygsam man, trots all din klokhet. Vore du
en vanlig småhövding med fem skepp eller sex, och utan
stort rykte, då kunde du ge mig fem marker för en sådan
tjänst. Men så berömd som du är, långt över Sveaväldes
gränser, passar det sig inte, och inte för mig att taga emot
det. Ty det skulle minska ditt anseende.
— Det kan vara sant som du säger, sade Gudmund. Vad
skulle du göra om du vore som jag?
— Jag har känt dem som skulle givit femton marker
för en sådan tjänst, sade Orm. Det skulle Styrbjörn gjort.
Och Thorkel skulle ge tolv. Och jag känner dem som inte
skulle ge någonting alls. Men jag vill inte råda dig i detta;
och vi skola vara lika goda vänner hur du än gör.
— Det är inte lätt för en själv att rätt veta hur
berömd man är, sade Gudmund bekymrad och gick sin väg
i tankar.
Nästa söndag döptes de alla i den stora kyrkan. De
flesta prästerna hade velat att dopet skulle ske vid floden;
såsom av gammalt var bruk vid hednadop; men både
Gudmund och Orm hade sagt ifrån att intet doppande skulle
ske med dem. Dessa båda gingo främst, barhuvade och
iförda långa vita mantlar med röda kors sömmade på
framsidan; efter följde deras män och hade också mantlar så
långt dessa räckt till för så stor flock. Ingen hade lagt
av sig vapnen; ty Orm och Gudmund sade att de sällan
skildes från sina svärd, och minst i främmande land.
Kungen själv satt i koret, och kyrkan var full av folk;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
