Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - IV. Hur broder Willibald lärde kung Sven ett ord ur Skriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fjärde kapitlet
HUR BRODER WILLIBALD LÄRDE KUNG SVEN
ETT ORD UR SKRIFTEN
Orm gick till Gudmund och bad honom hälsa Thorkel
att han inte kunde komma tillbaka till hären, utan tänkte
segla hem nu. Gudmund blev ledsen vid detta och
försökte få honom att ändra sig; men Orm sade att hans
lycka på sistone varit alltför god för att kunna vara
länge.
— I detta land har jag ingenting mera att uträtta, sade
han. Och om du själv hade en sådan kvinna ombord som
Ylva, skulle du inte gärna sätta henne i land bland en här
av sysslolösa män som löpa med tungan ute efter varje
kvinna de få se. Det bleve mycket slagsmål för mig, och
jag vill vara i frid samman med henne nu. Och det vill
hon själv också.
Gudmund erkände att vilken man som helst kunde bli
halvgalen av att titta på Ylva, till och med bara en kort
stund. Och rätt betänkt, sade han, skulle han själv
också helst velat segla hem till Bråviken nu, ty det kändes
ängsligt för honom med allt silvret ombord. Men han
måste tillbaka till sina andra män, och med besked till
Thorkel och Jostein om hur det blivit med silvret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
