Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - IV. Hur broder Willibald lärde kung Sven ett ord ur Skriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Mina män här bli nu plundrade av flinka kvinnor,
sade han, som flockas kring deras rikedomar och raka
efter silver både i byxor och tröjor, sedan de fått dem
druckna nog. Därför är det bäst att jag ror ner samman
med dig, om jag kan få folket hopletat i tid.
De gingo till kung Ethelred och ärkebiskopen och sade
dem farväl och fingo se björnarna dansa mycket underbart
på sina bakben. Därpå läto de blåsa i lurar, och männen
satte sig till årorna, där många hade det fumligt i början
av trötthet och druckenhet. De kommo snabbt nedför
floden, och vaktskeppen lade sig inte i deras väg denna
gång, fast det tjöts många goda råd mellan manskapen.
De lågo över natten innanför flodmynningen; och där
skildes Gudmund och Orm och styrde åt var sitt håll.
Ylva tålde sjön bra; men hon önskade likväl att resan
inte måtte bli långvarig, ty det var trångt för henne på
skeppet. Orm tröstade henne med att vädret brukade vara
det bästa vid denna årstid och knappt skulle försena dem.
— Och eljest ha vi bara vårt ärende till stenbacken vid
Jellinge, sade han, och det är inte lång omväg.
Ylva var tveksam om det kunde vara klokt att hämta
halsbandet nu, när ingen visste hur det stod till på
Jutland och inte ens vem som satt i Jellinge. Men Orm sade
att han ville ha allt sitt undangjort på en gång.
— Och vem som än rår om Jellinge nu, sade han, om
det är kung Sven eller kung Erik, så är det minst troligt
att han sitter där vid denna årstid, när alla kungar helst
slåss. Vi gå i land där på natten, och om det vill sig
väl behöva vi inte bli störda av någon.
Broder Willibald trivdes gott ombord, fast han inte
kunde hitta några krämpor att syssla med. Han satt gärna
hos Rapp, när denne stod vid styråran, och frågade honom
om Sydlandet och hans äventyr där; och fast Rapp aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
